~Jag är gravid, mamma, jag är med barn~

Det är en varm sommardag i julimånad.
Året är 2015 å jag har precis fyllt 18, tagit körkort och hämtat min coola bil som världens bästa föräldrar hjälpte mig till. (Min far övertalade bilförsäljaren att släppa den supersnygga demobilen några månader för tidigt för min skull #stolt,hihi). Livet lekte och jag levde på topp. Men samtidigt inuti min kropp växte något eller snarare någon utan min vetskap. Hur lite jag än åt gick jag bara upp mer å mer i vikt. Under styrketräningen svimmade jag. Är lågtryckare å tränar inte lika mycket som förr så det var inget att reagera för när det gällde blodtrycksfall och viktuppgång.
Någon vecka senare kommer suget. Suget efter speciell mat, sött, surt, salt, fett osv. Ovanpå kommer det underbara illamåendet. En sen kväll blev jag extremt sugen på havregrynsgröt med mjölk som jag inte ätit på över 2år. Men shit vad jag ville ha det och humörsvängningar gjorde att min hjärna i princip skrek efter det och trots att kl var över 24 tvingade jag ner, min såkallade pojkvän, låt oss kalla honom Anton hädanefter, för att han skulle få lugn o ro.
Dagen efter vaknade jag med värre illamående än någonsin förr. En kvart senare o min gröt var uppe. Några större funderingar på att testa mig?
Nää, för jag ville tro att mjölken var gammal...

Inom sjukvården är där många som frågat mig varför jag gick så länge utan att testa mig för ev graviditet. Jag tänkte göra ett mer detaljerat inlägg om detta senare. Men för att göra en lång historia kort har jag en fruktansvärt magkänsla sedan högstadiet. Min menstruation försvann ett tag å när den väl kom tillbaka fick jag en klump i magen och hade konstiga drömmar på natten. När jag var 13år gammal grät jag av rädsla för att aldrig kunna bli gravid trots att det egentligen inte fanns någon anledning till varför jag inte skylla kunna.

Jag är en människa som vill tro gott om alla. Jag är den som inte låter dig såra mig en eller 2ggr utan jag låter dig göra det ca 5, 6 eller 7ggr för säkerhetsskull.
Jag vill ge dig min tillit men har den senaste tiden insett att man ska inte lita på någon, inte ens sig själv...
Efter första våldtäkten då jag blev hotad o insåg att detta kommer upprepas, så sa jag till "Anton" att oavsett vad så ska du alltid använda skydd.

De flesta gångerna gjorde han det. Men efter alltför många gånger kom jag på honom med att ta av kondomen under akten. Men hur skulle jag märka?
Jag hade ju redan så ont där nere, så jag skulle knappast komma att känna skillnad med eller utan kondomen. Men iaf, jag kom på honom med att ta av den. Jag blev fruktansvärt upprörd o gav honom en rejäl utskällning. Men självklart fick jag sota för detta senare...

~Jag är gravid, mamma, jag är med barn~

Fortsättning följer...

När dagarna blir längre å solen tittar fram börjar jag ana en ljusning långt framför mig emellanåt

Underbara skogarna på Söderåsen