Smärta, denna olidliga smärta är så fruktansvärd. Varje morgon vaknar jag upp med vad som känns som ett hugg i bröstet och som om någon slår mig i magen. Det gör så ont. Varje morgon vänder jag mig i ett försök att somna om o slippa ha ont. Jag vet inte hur jag ska kunna förklara så att ni förstår vad det är för smärta. Men tänk en smärta som får dig att överväga det vi inte vet så mycket om, döden...
Smärtan har tagit över mitt liv o jag är rädd för att den snart även kommer att avsluta mitt liv. Jag är inte stark längre. Jag är inte stark nog att skjuta från mig smärtan o tänka bort den så som jag alltid kunnat förut. Men vad gör det om jag slappnar av o låter den ta död på mig, det kanske är det enda sättet att göra stopp för smärtan?

Jag mår sämre igen. Idag tog jag fram rakbladet o kniven efter endast S J U dagars uppehåll o såren blir bara djupare efter varje uppehåll. Denna panikångest kommer snart lyckas med det jag länge kämpat för att inte göra, stänga av kroppen...
Men jag är rädd. Jag är så otroligt rädd. Varje minut jag är ensam övertänker jag mina val.
Ska jag begå självmord?
eller
Ska jag leva med en ständig smärta?

För jag vill ju egentligen inte dö, jag känner bara att detta livet är för jobbigt för mig. Jag får ofta höra att allting kommer bli bra, jag är bara i en svacka. Jag får också höra att jag är så ung och det finns så mycket jag inte fått uppleva än.

Vad mer ska jag uppleva?
Jag har bland annat:

?rest till USA
?flyttat hemifrån
?skaffat min egna hundvalp
?sommarjobbat
?fått fast anställning
?fyllt myndig
?tagit körkort
?köpt familjebil till mig o Grisen
?roadtrippat
?tränat tills jag svimmar

¤blivit våldtagen
¤blivit misshandlad
¤blivit utsatt för verbal o tyst mobbning
¤gråtit mig till sömns
¤varit gravid
¤suttit i timtals polisförhör
¤åkt polisbil
¤varit inlagd på psyket
¤varit svårt deprimerad
¤jobbat ihjäl mig
¤slutat drömma

Det känns som om jag är klar med det mesta på min lista över vad jag ska göra innan jag dör o jag har även fått med saker som inte var planerade heller...
Jag tror att det enda jag har kvar på min bucket lista är att bli mamma, till någon mer än min hund. Men den punkten har jag strukit över nu.

Smärtan inom mig känns ibland fysiskt men också psykiskt. Det känns som om jag har ett stort svart hål inom mig som försöker kväva mig. Varje gång jag försöker skrika ut min smärta kommer det inte ut något ljud oavsett hur mycket jag kämpar. När jag behöver gråta faller det inte längre några tårar. För tårarna är slut o det är nu bitar från hjärtat som faller istället.

När jag sätter kniven mot huden är det för att göra min fysiska smärta så stor att jag inte längre märker av den psykiska. För jag vill ju bli frisk o lycklig. Jag vill ju verkligen leva tills jag blir gammal o har rullatorrace med min bästa vän. Jag vill ju se framåt. Men den energikrävande smärtan får mig att tänka annorlunda nu...

Jag har en smärta inom mig som jag aldrig kan förklara helt för er. Men kanske finns det någon som ändå kan känna igen sig i denna förvirrande smärtan o tomrummet inom en?

Var rädda om er!

Grisen fick komma hem till sin mamma en natt denna veckan. Wow vad hon njöt av tiden med mig.

I tisdagskväll hade jag tacodejt med en underbar person

Tacos gör mig barnsligt glad

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hej Tove, jag hörde att du plussat på ett gravtest för några dagar sedan. Hur känns det? När jag hör kuratorn på ungdomsmottagningen säga så känner jag hur mitt hjärta slår hårt inom mig och tusen tankar flyger upp. Tystnaden som följer känns ...

Nu är det verkligen längesedan jag uppdaterade här på bloggen. Egentligen så har jag ingen bättre förklaring än att jag varit sjuk/är sjuk, jobbat, umgåtts med killen och att jag har varit allmänt lat. Just nu står allting stilla i mitt liv. Inte myc...

Oj, det var längesedan jag gjorde ett inlägg, men äsch, bättre sent än aldrig! Förra veckan hade jag iallafall fullt upp då jag ledde en grupp på Summer Camp vilket var kul så länge det varade. Dessförinnan firade jag studenterna som sprang ut fre...

Den 9:e Juni 2016. Det är dagen före 97:ornas utspring av student i Hässleholms Kommun. Den 10:e Juni är ni äntligen klara efter 3, för många, tuffa år med mycket slitande o plugg. Hela veckan har det firats i form av karneval, skattjakt o fester. Me...

Idag är det 13 dagar sedan jag skar mig senast och jag har inte planerat självmord sedan över en vecka tillbaks, förutom lite igår. Bra eller dåligt? Avgör själva. Senaste veckan har varit mer positiv än förut. Jag har känt mig gladare och pigga...