När jag dör, gå inte efter mig. Sörj mig inte, mer än på min begravning. If I die young så kom ihåg att jag har det bra nu. Var inte ledsen du hade inte kunnat göra någon mer skillnad än du redan gör. När någon väl bestämt sig finns det varken någon eller något som kan ändra ens beslut.
Även om jag må se uppgiven ut nu o har skärsår över kroppen, så är det mitt sätt att fortsätta kämpa å fortsätta en stund till här på jorden.

När jag dör, gråt inte, håll hakan uppe å fortsätt ditt liv, precis som jag vill att du ska. Livet är kanske inte menat för oss alla. Att begå självmord tycker många är det mest egoistiska du kan göra för du lämnar så många människor efter dig och du är svag som inte reder ut dina problem. Jag tycker att begå självmord är tragiskt å att ingen ska behöva ta den utvägen. Men jag beundrar dem som gör det iallafall. Det krävs så otroligt mycket mod att ta steget o lämna jorden för något man inte känner till så bra, döden.
För det krävs så mycket för att få kroppen att sluta fungera. Man må säga att livet kan ta slut så fort o att man ska leva i nuet då man inte vet vad som händer imorgon. Men när tanken om att begå ditt eget liv slår dig å du påbörjar ditt avslut, är det svårt att genomföra då kroppen sätter igång sin överlevnadstaktik.

Om du verkligen hade velat försvinna härifrån, varför är du då fortfarande kvar?

Tro mig, jag tänker mycket på detta och det är många som frågar mig ovanstående fråga. Speciellt inom psykiatrin får jag ofta den frågan ställd till mig och så tillägger dem att jag är svag och självisk som säger å tänker att jag inte vet hur länge jag kommer orka. Men sanningen är att jag har insett, varför ha bråttom härifrån?
Liksom, så mycket har redan gått så fel, så varför inte försöka fortsätta stanna här ett tag till. Skulle allting bli mycket värre så har jag fortfarande ett val jag kan göra. Men om jag väljer att dö nu... så har jag inte längre några val kvar.

How can I survive when my mind wanna die?
Jag vill inte dö. Jag är innerst inne rädd för döden. Men jag vill bara inte leva längre. Jag vill bara att all smärta ska försvinna. Smärtan i kroppen, smärtan inom mig, smärtan när jag får tid att övertänka saker. Jag vill leva, men smärtan plågar mig.

Du frågar, vilken smärta?

Jag har inget riktigt svar på det. Men om du visste vad som rör sig i mina tankar skulle du veta hur mycket jag gråter. Du skulle veta hur mycket jag faktiskt kämpar. Du skulle se mig som en starkare kvinna än du någonsin träffat. Du skulle veta hur svårt det är att låta bli knivarna som dämpar ångesten för stunden. Du skulle veta vad mitt leende döljer. Du skulle veta hur det är att inte veta vad det är som är fel.

Det sorgliga är inte när man inte når sina drömmar. Det är när man inte har några.

När jag dör...

Ett enkelt leende kan dölja något så svårt

Den stora anledningen till att jag är vid liv idag är min bästa vän som jag inte vågar lämna än