Jag sväljer ner de sista 50-tal tabletterna med mitt stora glas vatten. Skriver färdigt mitt förlåt-familj-å-vänner-brev på datorn å ser sen till att det är snyggt å städat i lägenheten för att efterlevande ska slippa göra så mycket. Jag kramar om min Tindra å säger för tusende gången att jag älskar henne å att jag är hemskt ledsen. När det gått en kvart sedan jag svalde de sista tabletterna lägger jag mig i sängen å somnar gråtandes...

Efter någon timme vaknar jag upp. Det susar i öronen å min blick flackar. Hela rummet känns gungande trots att jag ligger stilla i sängen. Jag tittar bredvid mig å minns genast vad jag gjort för något. Jaha, vilken tabbe, jag lever fortfarande. Jag inser att jag inte kommer försvinna denna gången så det är lika bra att försöka dämpa bieffekterna av mitt dumma försök. Jag reser mig hastigt å siktar in mig på köket som ligger 3 meter från sängen, men lyckas på något sätt vingla in i bordet som står på ett helt annat håll. Vad händer med mig?

Efter att tillslut ha kunnat äta lite kvarg å sen försökt kräkas upp tabletterna utan resultat beslutar jag mig för att ringa hem då det första jag tänker på är hur min stackars hund ska komma ut.
Flera signaler går å jag känner hur paniken stiger inom mig. Pappa svarar men jag frågar efter mamma å ber henne skynda sig hem till mig, utan ett ord om vad jag gjort.

Mamma förstår direkt vad jag gjort för något å någon minut senare sitter vi i bilen mot akuten. Bilresan kändes som en evighet för mig där jag trodde att jag skulle dö emellanåt, fast nu ville jag det inte längre. Min mage gjorde ont å hela världen snurrade, å det skummade ur munnen på mig. Inne på akuten får all personal snabbt information om en ung flicka som har intoxikation. Usch, vilka skuldkänslor jag hade för att jag tog upp en plats på akuten för något som jag själv orsakat...

När den unga läkaren frågade mig varför jag svalde så många tabletter sa jag att jag ville bara få sova lite. Men han förstod att jag menade att jag ville somna å aldrig mera vakna upp. Efter provtagningar beslutades det att jag skulle läggas in för kontroll över natten å att jag slapp magpumpas. Inne på barnavdelningen väcktes jag en gång i timmen av sköterskor som skulle se att jag levde å att mina värden var under kontroll. Senare samma eftermiddag kom 2 kvinnor från BUP som gjorde en bedömning att jag fick lov att åka hem, men var tvungen att ha någon med mig hela tiden över helgen.

Idag är det exakt ett år sedan jag försökte ta mitt liv för första gången genom en överdos. Det är exakt ett år sedan jag låg på sjukhuset med skuldkänslor å panik. Det krävdes mycket innan jag försökte mig på det...

När jag var 16år gick jag in i väggen efter att ha jobbat 7dar i veckan ovanpå mina studier under lång tid. Jag fick sömnbrist å "klarade" mig med 2h sömn per natt i över 1år. När jag tillslut blev liggandes hemma av energibrist tog mina föräldrar mig till en läkare som förklarade mig utbränd å bad mig sluta jobba. Att sluta jobba löser inte allt. Iaf inte min sömn som jag behövde som mest. Efter flera samtal till läkaren som inte resulterade i någonting förutom frustration från mitt håll, så gav jag upp. Jag hade då sömnbrist, energibrist och ständiga humörsvängningar. Ett bråk med en familjemedlem resulterade då i min impuls där jag aldrig mer ville vakna upp...

För 1år sedan överdoserade jag tabletter, aldrig mer säger jag bara! Mitt fall var inte allvarligt, men fyfan vad jobbigt det var både fysiskt och psykiskt.

Jag har försökt begå självmord flera gånger efter det, men aldrig med tabletter. Prova inte, för visst kan man lyckas. Men oftast resulterar det i onödig smärta istället å skador för livet.

Idag 1år senare sitter jag här på psyket å överdoserar istället den nya marabouchokladen som är fööööör god, vilket är bättre iaf psykiskt, haha :')

Kraaaam :)

Från en långpromenad i skogen igår i det härliga vårvädret.

Omg, sjuuuuukt god choklad!! #beroendeframkallande :')

 

Sandra din syster

12 april 2016 20:00

Omg måste testa chokladen och grymt bra skrivet!!! Älskar diiig!!❤️❤️❤️

Tove Persson

12 april 2016 22:00

Men aww, söta syster

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hej Tove, jag hörde att du plussat på ett gravtest för några dagar sedan. Hur känns det? När jag hör kuratorn på ungdomsmottagningen säga så känner jag hur mitt hjärta slår hårt inom mig och tusen tankar flyger upp. Tystnaden som följer känns ...

Nu är det verkligen längesedan jag uppdaterade här på bloggen. Egentligen så har jag ingen bättre förklaring än att jag varit sjuk/är sjuk, jobbat, umgåtts med killen och att jag har varit allmänt lat. Just nu står allting stilla i mitt liv. Inte myc...

Oj, det var längesedan jag gjorde ett inlägg, men äsch, bättre sent än aldrig! Förra veckan hade jag iallafall fullt upp då jag ledde en grupp på Summer Camp vilket var kul så länge det varade. Dessförinnan firade jag studenterna som sprang ut fre...

Den 9:e Juni 2016. Det är dagen före 97:ornas utspring av student i Hässleholms Kommun. Den 10:e Juni är ni äntligen klara efter 3, för många, tuffa år med mycket slitande o plugg. Hela veckan har det firats i form av karneval, skattjakt o fester. Me...

Idag är det 13 dagar sedan jag skar mig senast och jag har inte planerat självmord sedan över en vecka tillbaks, förutom lite igår. Bra eller dåligt? Avgör själva. Senaste veckan har varit mer positiv än förut. Jag har känt mig gladare och pigga...