Jag ser honom komma gåendes ut genom dörrarna på stationen. Alldeles genomsvettig ger han mig en tafatt kram å vi börjar långsamt gå för att prata å lära känna varandra i solskenet. Detta är andra gången någonsin jag träffar killen...

Första gången var på stan tillsammans med min bästa vän då vi väntade på tåget tillsammans å denna killen kom fram för att klappa min valp...

Efter någon timmes promenad lyckas hunden tugga sönder kopplet om och om igen efter ex antal försök att knyta ihop det. Jag ursäktar mig för att gå hem till min lägenhet å hämta nytt koppel till hunden. Han följer efter. Väl i lägenheten går allting så snabbt men ändå så långsamt. Jag ber honom gå hem då jag skulle upp tidigt dagen efter. Han lämnar inte lägenheten utan sätter sina läppar mot mina för att sen pressa sin tungspets in i munnen på mig. Inte kärleksfullt, utan mer bestämt å hårt. Några sekunder senare har han dragit av mig min tröja å tar på mina bröst innan han knäpper upp min bh. Jag ber honom sluta å säger till honom återigen att lämna lägenheten. Han lyssnar inte på mig och nu står jag med hans hand innanför mina träningsbyxor som han snabbt drar av mig för att fortsätta in innanför trosorna på mig. Jag försöker dra mig undan men inser att jag är maktlös mot denna nästintill 2m långa mannen. Nu ligger jag helt naken på sängen å inser att imorgon kommer jag vara en helt förändrad kvinna...

Jag känner hur han tränger in i mig hårt, först långsamt sen snabbare. Smärtan blir outhärdlig å jag skriker till. Han fortsätter om och om igen. Tiden går å efter att ha legat där maktlös på rygg med honom över mig i ca 6 timmar slutar han å går in för att ta sig en dusch i mitt badrum innan han säger hejdå å lämnar mig där i min säng, blödande och sårbar. Jag somnar å när jag vaknar efter några timmar har jag en olidlig smärta i magen, underlivet, mår illa och min säng är alldeles blodig å kladdig...

Idag är det exakt 1år sedan jag förlorade min oskuld till en våldtäktsman. Men just då visste jag inte att det var en våldtäkt. I och med att jag aldrig haft sex tidigare å knappt ens haft en pojkvän så trodde jag där och då att det var så det skulle gå till. Jag inbillade mig själv att det skulle göra så ont å att man ska må dåligt efteråt å blöda i över en vecka. Efter den gången fick jag panikångestattacker så fort mörkret infaller.

Denna händelsen var bara en start på en lång å tuff period för mig.

Igårkväll när jag skulle in i mataffären strax före stängningsdags såg jag honom påväg in där med några tjejer. Jag blev först chockad men sa sen till mig själv att jag inte ska låta honom påverka och skrämma mig längre. Jag måste kunna få lov att gå in å handla även om han är där. Efter någon minuts velande såg jag Securitas rulla in å jag bestämde mig för att ta modet till mig å kliva ur bilen för att gå in i lokalen där mannen som gjort mig så illa befann sig. Väl framme i kassan stötte jag tillslut på honom och jag såg honom rätt in i ögonen för första gången sedan den 1:a december då han dödshotade mig och jag sprang in till polisen i panik.
Igår sa han ingenting utan gick därifrån som om inget hade hänt. Men jag, jag gick därifrån stark och stolt för att ha överträffat mig själv genom att utsätta mig för de tuffa minnena som faktiskt kom tillbaka när jag såg honom igen på så länge. Visst fick jag mycket ånget, blev rädd och frustrerad. Men jag tror också att jag lyckades förvirra honom genom att visa honom att han inte skrämmer mig längre då jag annars brukar vända eller springa så fort jag ser honom. Men denna gången stod jag vara kvar helt rak i ryggen som om jag bara var starkare än någonsin.

Denna dagen har varit tuff då jag tyvärr tänkt mycket på förra årets händelser och gårdagen plus att jag har även fått ett återfall idag igen när det gäller mitt självskadebeteende. Jag klarade iaf 20dagar utan att skada mig denna gången.

För 1år sedan kände jag olidlig fysisk smärta, men också psykiskt då jag kände mig äcklig efter vad han hade utsatt mig för. Men det är inget att skämmas för. Det är inte offrets fel när det gäller våldtäkter och är du osäker på om du varit med om våldtäkt eller inte. Berätta för någon vad som hänt å hur du kände och låt dem avgöra om du bör gå vidare med fallet eller få hjälp i form av terapi eller nåt, iaf för din egna skull.

Notera att jag var klädd i träningskläder dagen detta hände och att det knappast var någon speciellt utmanande utstyrsel...

Kraaaaaaaam <3

Hihi, såhär ser jag ut när jag tränar i vanliga fall