Jag tar min kvällsmedicin å bäddar sen ner mig å tänker på allt jag ska hitta på dagen efter. Ögonlocken är alldeles svullna av trötthet å jag somnar snabbt denna kvällen. När jag efter 8 timmars drömmande vaknar av mig själv, hoppar hunden upp å pussar mig för att sen hämta sitt rep redo för att gå ut å leka. Jag tittar på klockan å gör upp en plan i mitt huvud för hur jag ska lägga upp min dag för att få ut så mycket som möjligt av den. Gå ut med hunden, jogga, äta frukost, ut med hunden, titta på tv, styrketräna, simma, gå ut med hunden, slappa, äta, sova...

Jag gör ett försök att resa mig ur sängen. Men det går inte, min kropp vägrar samarbeta med mitt huvud. Tröttheten bara slår emot mig likt något tungt ligger ovanpå mig. Jag väntar 5min å gör sen ett försök igen, men det går verkligen inte!
Jag kan inte. Jag kämpar å tänker så positivt jag kan, men kroppen vill fortfarande inte röra på sig. Jag inser att jag blir liggandes här idag, å jag vet inte när jag kommer upp igen...

Detta är en normal dag för mig. Att jag vaknar upp men kan inte kliva upp ur sängen. Detta problemet har bara blivit större å större för mig det senaste året. Ibland kan jag bli liggandes å inte gå utanför min lägenhet på över en vecka. Jag rör mig bara fram och tillbaka till badrummet. Jag äter inget under mina tröttaste perioder å jag orkar knappt ens dricka å ens lyfta ett glas.

Jag har i över 2år påtalat att det är nåt fel på mig, å då inte bara psykiskt, utan också fysiskt. Men när jag väl fått komma till en läkare en gång under ett år fick jag bara höra att jag är en lat tonåring. Å hos nästa läkare fick jag höra att jag skulle rycka upp mig å att det bara sitter i psyket. Efter min överdos fick jag hjälp av Barn och Ungdomspsykiatrin som sa att det är min depression som gör mig så trött å att efter lite antidepressiva kommer jag må bra igen. När jag blev inlagd första gången på psykiatrin nu i Januari detta året bad jag dem ta prover på mig. Men jag fick aldrig något provsvar...

När jag blev tvångsinlagd i februari bad jag även dem ta blodprov å sen dessutom ge mig svaren, för jag gav mig fan på att det var nåt fel fysiskt hos mig. Japp, det var en jävla massa fel! :')

Efter 3 veckor på psyket börjar jag medicineras för järnbrist, D-vitaminbrist och högt sköldkörtelvärde . Alla 3 fysiska problem som har bland annat utmattning som symptom, märkligt va?!

Men tyvärr går det inte fort för dessa värden att återställas trots medicinering. Så jag får fortfarande uppleva sådana dagar då jag bara trycks ned av energibristen. Har du haft något av detta så kan du nog ana hur jag mår när jag har de dagarna då det är tufft. Men att ha allt detta plus utmattningssyndrom med svår depression, det ger en sådan trötthet så ni anar inte. Jag som är van vid att hålla mig sysselsatt, tar detta så fruktansvärt hårt på mitt psyke. Ibland gör den tröttheten att jag sitter å skadar mig själv, för det är såå jobbigt att vilja något men inte kunna göra det för att du hela tiden känner ett sug efter att bädda ner dig å sova för alltid.

De senaste 4 dagarna har jag haft sån jobbig trötthet, men dock har jag orkat ta mig ut å gå till jobbet. Men att sen gå upp för trapporna in till min lägenhet gör såååå ont att jag inte vill leva längre.

Lärdom av detta är att, stå på dig!!
Be om second opinions, det har alla rätt till. Ta ett blodprov extra istället för ett för lite. Så lite kan göra så mycket. Det är bättre att lämna bort lite blod för att sen få hjälp å må bättre än någonsin.

Kraaaaaaaam<3

Min Gris i de vackra vårblommorna