Ångesten växer inom mig likt en bomb som ska explodera vilken sekund som helst. Pulsen rusar och hjärtat kämpar för att banka runt blodet i kroppen på mig. Kallsvettandes reser jag mig långsamt upp ur sängen för att undvika för kraftigt blodtrycksfall å svimning. Med vinglande steg skyndar jag mig till badrummet för att sen stanna upp i 3sec för att göra valet. Ställa mig i kalldusch eller skära...

Valet är tyvärr enkelt...
snabbt å gjort står jag nu famlandes med rakhyveln i köket. Hjärnan kämpar för att koncentrera sig på uppgiften att ta isär ett rakblad medans ögonen protesterar genom att göra det lite svart då och då. Äntligen, ett rakblad är loss, snart är detta över...
Jag trycket långsamt och försiktigt bladet mot min handled och pressar sakta neråt samtidigt som jag drar. Kroppen reagerar genom att rycka till första gången i ren reflex. Men efter varje millimeter blir det mindre smärtsamt å i takt med att ångesten släpper, tappar jag rakbladet å sjunker nu ihop i en hög på golvet för att se hur blodet rinner längs mina armar.
Panikångesten är borta...

Igår fick jag ett så kallat återfall när det gäller mitt självskadebeteende Jag hade inte skadat mig själv på hela 12dagar fram tills igår då jag var för svag för att stå emot de blänkande, vassa, rakbladet i mitt badrum. Ångesten tog över min kropp och den allmänna tröttheten gjorde mig lätt upprörd å lät det leda till ännu en jobbig panikångestattack. Ja, jag gjorde som ovan å skar mig lite tills jag lugnade ner mig själv. Men redan på kvällen ångrade jag det starkt å kände mig besviken över mitt dumma beslut att ta bladet istället för en kalldusch. Men det som gör mig mest rädd är att igår kändes det bättre än de senaste gångerna jag skurit mig, vilket kan betyda en ny början på en till tung period. Idag har jag hittills skurit mig 2ggr uner de 4:a attackerna jag haft.

Men detta är, trots att det är både ohållbart å dumt, mitt sätt att överleva just nu. Men snälla ni, börja aldrig skada er själva. Det är så otroligt svårt att komma ur det...
Jag trodde jag hade lyckats sluta med det, men uppenbarligen hade jag fel denna gången. Men nu är det bara på det igen å hoppas på att jag klarar fler dagar utan skador denna gången.

Man kan likna det vid att sluta med rökning eller snus osv. Man kan bli beroende efter att ha pushat sig genom det de första gångerna å sen får man ett sug när man väl vill sluta...

Men jaja, jag hann med ett litet leende igårkväll iaf när jag umgicks med min fina extrafamilj i simhallen, hihi! :)

Va rädda om er!
Kraaaaaaam

Fikamys i klubben efter vattenpolo

Trött men med ett leende på läpparna innan tårarna tog över strax innan svängen till sjukhusparkeringen, likt lugnet före stormen! :)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hej Tove, jag hörde att du plussat på ett gravtest för några dagar sedan. Hur känns det? När jag hör kuratorn på ungdomsmottagningen säga så känner jag hur mitt hjärta slår hårt inom mig och tusen tankar flyger upp. Tystnaden som följer känns ...

Nu är det verkligen längesedan jag uppdaterade här på bloggen. Egentligen så har jag ingen bättre förklaring än att jag varit sjuk/är sjuk, jobbat, umgåtts med killen och att jag har varit allmänt lat. Just nu står allting stilla i mitt liv. Inte myc...

Oj, det var längesedan jag gjorde ett inlägg, men äsch, bättre sent än aldrig! Förra veckan hade jag iallafall fullt upp då jag ledde en grupp på Summer Camp vilket var kul så länge det varade. Dessförinnan firade jag studenterna som sprang ut fre...

Den 9:e Juni 2016. Det är dagen före 97:ornas utspring av student i Hässleholms Kommun. Den 10:e Juni är ni äntligen klara efter 3, för många, tuffa år med mycket slitande o plugg. Hela veckan har det firats i form av karneval, skattjakt o fester. Me...

Idag är det 13 dagar sedan jag skar mig senast och jag har inte planerat självmord sedan över en vecka tillbaks, förutom lite igår. Bra eller dåligt? Avgör själva. Senaste veckan har varit mer positiv än förut. Jag har känt mig gladare och pigga...