Alarmet slår igång med den där hemska signalen som betyder dagsförennydagslutaliggaålatasig-tonen. Klockan är 7 en söndagmorgon. Hur tänkte jag när jag ställde alarm överhuvudtaget? Jag har ju inget viktigt att göra... eller har jag det?
Jag drar mig å Alarmet ljuder igen, hunden vaknar å ber mig stänga av signalen genom att hoppa upp på min mage å ge mig massor av blöta pussar i ansiktet!!
Okej, det är väl bara att kämpa sig upp då å ta tag i sitt liv för att överleva denna dagen också....

I helgen hade jag permission lördag-söndag. (Permission innebär att man får åka hem eller iväg för en stund från, nu i mitt fall, sjukhuset.)
Jag valde att spendera denna permis i stugan med min lilla vovve fram till söndagsmorgon då jag hade planerat en tripp till Söderåsens nationalpark för en morgonpromenix. Ja, när klockan ringde var jag ju inte speciellt pigg på det, men tog mig upp iaf å var påväg i bilen efter bara några minuter. Tindra var superpepp på att springa en runda. Eller ja, sålänge hon fick vara med mig så var hon nöjd. Väl framme på parkeringen klädde jag min lilla Tindra i hennes fleecetröja vilket hon tyckte var onödigt för det är ju inte snö längre, så bara denna process tog säkert 10min innan vi vart igång. Men äntligen var det dags å vi tog oss runt å över vattnet å gick ända upp på toppen för att stå däruppe å njuta av utsikten denna kalla vårdagsmorgon. Backen upp känns rejält i benen men är så värt mödan för att sen kunna ta massor av fina bilder däruppe.

Att gåspringa den rundan som vi tog gick på ca 1,5h vilket är lagom för att sen kunna vara stolt över mig själv resten av dagen.
Det är sådana dagar som denna söndag som jag mår bra utav. En promenad låter för många som ingenting. Men för mig som ibland kan ligga i sängen i dagar innan jag går ut i friskluften är det ett stort framsteg i rätt riktning för mig :)

En promenad med motiverande musik i lurarna och ens bästa vän vid sin sida gör så gott för både kropp och psyke.

Det är som en diamant i min vardag.

Kraaaaaam